partypussy

Jag tycker det är lite roligt. Min mamma sa först idag typ värsta grejen och sen sa pappa typ värsta grejen.

Du ska aldrig gå och lägga dig osams med någon, speciellt inte med någon du verkligen älskar.
Du ska aldrig lämna någon osams. Aldrig. Vad som helst kan hända, när som helst.

Vi pratade om grannen som precis bara dog helt plötsligt, hon berättade om en tjej som bara föll ihop också. En kille som hade varit ute och fiskat med sina kompisar. De hade sovit ute, han hade inte vaknat nästa morgon.
Man skulle kunna dö närsomhelst. Det skulle ju vara helt jävla förjävligt om du bråkar med en person, och nästa morgon. Du är ensam, personen har dött. Du kommer ångra dig föralltid. Så lämna aldrig, aldrig, någon osams. Det tänker iallafall inte jag göra hädanefter.

Jag vill bli psykolog, kanske. Men farsi sa att det typ bara var knäppa människor som blev det. Fast inte alla. Folk som är djupa också, och det sa han att jag var. Och det har han nog jävlig rätt i^^ Men ändå, människors beteende och relationer är grovt facinerande. Och han sa att jag skulle märka i mina egna relationer hur ibland allting bara kan haverara, och egentligen, jag vet.
Han har rätt, ibland kan man ha haft en bra dag och orkar inte ta diskussionen även fast man vet att man har rätt. Andra dagar orkar man bara inte strunta i det och tycker det är så fel och vill säga vad man tycker. Och allting kan då bara haverera.

Fast egentligen kommer ju de som går till en psykolog dit för att prata med någon om sina problem, lasta äver de på någon annan. Det kan nog bli ganska jobbigt...

Ah, men iallafall:
Du ska aldrig gå och lägga dig osams med någon, speciellt inte med någon du verkligen älskar.
Du ska aldrig lämna någon osams. Aldrig. Vad som helst kan hända, när som helst.