Forgive and forget

För ganska så prick ett år sedan så låg jag i min säng och var helt avstängd från världen. Jag var så förstörd och borta att jag inte ens tänkte tanken att jag ville dö. För jag var bara helt tom. Jag var nog lite död. Något inom mig dog just den där sekunden när du sa dem där orden som jag aldrig i mitt liv kommer att glömma.
Helt ensam var jag efter det också. Det fanns två personer där, men jag var nog ändå ganska ensam.
Så dåligt som jag mått efter den där dagen vill man aldrig må igen, även fast jag vet att jag kommer göra det. Alla kommer göra det.
Jag kan bara vara så jävla stolt att jag trodde på mig själv och har klarat mig så bra, dock gjorde jag många misstag som fördröjde det hela. Men man lär sig av sina misstag.
Ett år, och jag trodde aldrig att jag skulle stå utan dig vid min sida, på alla sätt som finns. Men det är väl så det är, vissa personer kommer in i ens liv, och försvinner sedan. Fast det finns också de som kommer in i ens liv, och sen försvinner, men nog aldrig försvinner från ens hjärta. Jag tror nog du är en sån person.
Nu i efterhand förstår jag allt du sa då. Allt var rätt och sant. Det finns också något jag önskar jag kunde säga till dig,
förlåt. Och tack.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0