partypussy

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva. Vill inte verka för uppenbar, fast varför ska jag hålla tillbaka när ni är mer än uppenbara. Så jävla tydligt. Och det gör så jävla ont. Att ingen av er fattar. Att ingen av er lyssnar.
Jag har sagt det flera gånger. Förnekelse. Men ändå fortsätter det.
Vad är det som är svårt att förstå?

Jag är så arg på mig själv. Jag har byggt mer och mer på min mur för varje dag som har gått sen den dagen mitt hjärta gick sönder. För att inte låta någon komma så nära igen. Ingen. För jag vet precis hur det kommer sluta.
Men gissa om inte den där muren bara når upp till ungefär min mage nu? Den når bara upp till min mage, och det var en hel jävla borg.
Trodde aldrig det skulle vara du som plockade bort sten för sten. Ändå var det ju inte mer än väntat att när du kom i nivå med hjärtat så skulle det förstöras lite också.

Så snälla, fortsätt bara ljug. Jag ser sanningen. Jag får berättat för mig med era egna ord från andra personer, sanningen.
Men ni ljuger för mig. Den enda personen jag inte tycker förtjänar ännu en lögn.