Think about the heroes saving life's in the dark.

Just precis nu så går min söta mami igenom ungefär precis det jag gjorde för ett år sen, av lite andra anledningar dock. Men fy fan vad jobbigt. Hatar att se min mamma ledsen, värsta som finns. Älskar henne mestmestmest.

Känner ändå att jag nu iaf ska hålla mig borta från de anledningarna som det här har hänt, för man vet aldrig när det kan gå fel.
Nu ska jag in till stan och göra något jag aldrig gjort förut, eftersom det inte fanns tid för det igår så bestämde jag en tid med honom, får jag sitta och vänta längre än en timme, dår går jag fan upp och skriker det så alla hör... Så nästa gång jag skriver har jag antingen nytt .... eller är .........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0