Jag är bra som jag är.

Jag mår illa. Jag är hungrig. Jag saknar Daniel. Jag känner mig äcklig som stod hängd över toaletten när han skulle åka hem. Jag vill ha tillbaka inatt. Jag vill skratta.  jag vill inte säga att jag grät och inte skrattade. Du skrattade hela tiden. Du hade jätteroligt.

Jag var beredd, jag hade modet, jag behövde prata.



Tidigare liv. Jag fick en som var extra duktigt eftersom jag var sjukt nervös. Han pratade jättelänge med mig innan. Och han hade värsta grejerna som man skulle tänka på och så som tog bort nästan all nervositet. Sen bar det iväg.
Det var kuligt. Och jag gick tillbaka till när jag låg i mamis mage. Det var helt underbart. inget att orao sig för, varmt och skönt. Sen kom jag dit. berättade allt jag såg. Jag hade två barn. Jag började nästan gråta när de kallade mig mamma. WTF, jag är bara 15. Nej, där var jag ca 30.
Nog om det, jag har allt nerskrivet. Och ni är endå inte intresserade av ett av mina tidigare liv.
Sen när jag var mellan tidigare och nu. Då skulle jag ta farväl. Och då skulle jag säga något till mitt förra jag som jag ville att hon skulle veta. Då sa jag att hon var bra som hon var.  Och mitt förra jag skulle ha en hälsning till mig nu. För det finns alltid ett syfte med dessa grejer. Och då sa hon/jag också samma sak, att jag är bra som jag är.

Efteråt, han berättade att när jag öppnade ögonen bara lyste det ur mina ögon och det var helt otroligt. Sen sa han att när jag sa det om att jag var bra som jag är. Han hade fått gåshud. Och jag typ dog när han sa det. Jag förstod att jag verkligen är bra som jag är. Jag är jättefin, jag är speciell. Jag är inte som någon annan.

Kommentarer
Postat av: daniel

louise du är bäst <3<3

2008-07-06 @ 21:01:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0