It is not until the bird throws herself into open space that she is able to feel her wings

.

c'est un rêve

Det här är enligt mig världens vackraste par. Man blir lycklig av att bara se bilder eller videos med dom.
Hälften av känslan med dom är nog ändå för mig att de bor i Frankrike, de pratar världens vackraste språk och verkar ha det så jävla bra. Just precis det som dom har är vad jag vill ha när jag kommer till Frankrike.
Kolla bara på snubben, ser alla ut så där då är det heaven!





London

Gaaah, jag börjar bli galen! Längtar otroligt efter studenten när alla flak åkte förbi mitt hus förra veckan, och blir bara mer och mer taggad.
Men när jag nu sitter och läser bloggar och massor av outfits bilder kommer upp, och under många av dem står det PRIMARK. London om två veckor, jag och mina snyggingar kommer ha det bäst i världen!
Shoppning, festande, mysande, skrattande!
Titta bara på den här byxdressen från primark! DÖR!

bild från tyras.se

Maybe one day

Fan, jag hade en dum dröm. Dock egentligen en bra dröm, eftersom det som hände i drömmen, vill jag (kanske) ska hända i verkligheten. Men fan vad irriterande det är att vakna efter en sån! Får mig ju bara att tänka på saken mer, och det behöver jag verkligen inte.
Men fan vad den där drömmen var fin.

"He needs me.

I want him.

Everyone wants to be needed.


I don’t know if I want him if I can’t have all of him. I know that’s a lie, of course I want him. I just don’t want to want him. When he looks away and is distant, is he thinking of her? I can’t see us together. Thinking of him, hearing his name, brings butterflies to my stomach, but it’s not right. I can’t see us together. It’s as if the world was supposed to have him and her together. Like it was right. It is right. It’s just not the right time.

We connect though. We have chemistry we’re comfortable in each other. We have become all too comfortably numb.

Maybe one day he’ll love me. Maybe one day he won’t want her; won’t want me to be her. Maybe one day he’ll think I’m truly beautiful and look at me the way I look at him every time I see him. But then again, maybe one day I’ll get over him. Maybe one day I can look at him and say, “You’re so not worth this” and actually believe it. Maybe one day I’ll be able to think about someone else.
lelove



Dead or alive?

Helvete, jag får ångest över att gå och sova, jag vill inte. Ändå vill jag det mest.
Jag vill inte drömma, för det kommer bara vara som vanligt, börjar med en underbar dröm, slutar i mardröm.
Nattens dröm: Börjar med att jag är med en speciell person, allting är asbra och liksom, drömmarnas dröm, sen helt plötsligt har jag bytt dröm. Då är jag vid en kaj typ, ena sidan lägenheter andra sidan vatten. En båt kommer, några personer lite längre bort kastar ner en påse eller något i vattnet men några personer i båten blir arga. Så de på kajen börjar springa, då börjar jag också springa som fan. Det är kväll också, mörkt. Springer bland massa hus, ibland på lägenhetstaken, ibland i trapphus, men hela tiden jagad av alla från den där båten, de skrattar, men kan springa och hoppa så jävla bra.
Tillslut är jag inne i en lägenhet. Låser in mig. De vet inte att jag är där, men familjen i lägenheten tänder lamporna, och de ser mig genom fönstret utifrån, och kommer i trapphuset. Jag hör dom.
Händer sen massa skumma saker jag inte minns.
Sen springer jag in på toaletten, mannen i huset sitter mot toa dörren, någon står brevid mig. Vi har hört hur de skjutit alla andra i lägenheten. De kommer fram till dörren, pepprar som fan, mannen mot dörren dör, men jag klarar mig, även fast alla kulor typ går rakt mot mig. Dörren öppnas lite, plötsligt ligger en pistol på golvet, jag måste ta den. Sen kommer det upp två ansikten vid dörren, jag måste skjuta dem i huvudet. Annars dödar dom mig. Men jag kan inte trycka, pistolen är för trög, kan inte ens med två händer. Då säger hon/personen brevid mig, du kan ju det här, du vet hur man gör. Så trycker jag upp någon spärr, och sen är den lätt. Siktar på bådas huvuden, skjuter fyra skott. Men inget händer, dom dör inte. Dom skrattar. Och jag vet att jag vilken sekund som helst kommer att dö, och sen vaknar jag.

RSS 2.0