.

Helgen kan ju typ raderas från mitt minne nu tack. Värsta ever. Jag vill slå typ alla.
Började sämst. Allt sög. Invigning i Söderhamn på kvällen allt det sög förutom några dansgrupper med tjejer som var typ elva år. De ägde så jävla hårt :) Jag blev pytteglad. Sen kom det ett band som skulle spela, hette typ The Views. Dom ägde mer än mest. Det var också tydligen deras första spelning. Och efter så dampade alla om att dom var sämst och shit hans byxor och han var galen på scenen. Gosh, jag sa åt dom att dom inte gillar sån där musik och det är sånt där som är najs. Bajs på dom.
Lördag sög, skulle inte springa, var ju bara reserv. Kvällen sög mega. Och sen visade det sig att den kunde suga ännu mer än vad jag trodde var möjligt. Självklart får man inte springa stafetten. Ja, jag är för dålig. Och jag hatar att dom inte vågar säga det. Så jag dog. Var tvungen att gå in på toaletten och dö ännu mer. Men jag fick inte dö helt för det skulle synas för mycket. Blev bara några tårar.
Så söndag, idag, sög megamegamega. Jag kan inte beskriva hur jag har kännt mig hela jävla helgen.
För varje timme, varje minut, varje sekund, varje hundradel har jag kännt hur mitt självförtroende och allt annat bra jag hade försvann mer och mer. Helgen var helt jävla värdelös, onödigt, allt dåligt som finns.
Jag kunde liksom, gått på grejen med skolan, so grejset, mkt bättre. Varit med Daniel, gjort allt annat bra.
Och så när man kommer hem så säger brorsorna att internet inte funkar, jag blir aggressivare än aggressivast. Jävla motherfucker. Dampar på allt, håller på att börja gråta. Seriöst, jag ligger på gränsen hela tiden. Hatar det.
Men sen är jag smart, och daniel snäll så jag fixar internet. Och då blir bröderna snälla och shit blabla, men jag dampade på lukas. Och jag ångrar det, han blev arg och ledsen och jag hatar mig själv. Så jag försökte säga att vi skulle kolla andra avenyn sen, men han var arg. helvete.
Men jag fixar det sen, jag måste fixa det. jag måste fixa allt, jag dör snart.
Sen ringer morsan nyss, ha, pytte från att gråta när jag berättar. Hon blir mega sur på dom och fan vad jag hatar allt. Och i ska tydligen vara hos pappa en vecka till.

Nu är jag hungrig så jag dör och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Helt seriöst, nån måste komma hit och göra något åt mig. Jag är helt förstörd.



det ända bra som kommer hända idag är att andra avenyn börjar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0