put your hands up
Jag har märkt en sak. Jag gillar väldigt mycket att ge andra människor komplimanger, säga snälla saker, peppa dom. På gympan idag, det kommer automatiskt att jag hejar mega på dom i mitt lag, jag skriver ofta om någon är fin på en bild om jag tycker det. Har någon gjort någonting bra förtjänar de att få veta det, så då säger jag något great.
Vet inte riktigt varför, tror kanske att om jag är snäll mot andra, säger snälla saker och liknande. Så mår jag bättre av det, eller inbillar mig att andra ska göra samma sak mot mig.
För jag älskar ju verkligen att få höra snälla saker, speciellt när man minst anar det. Bara helt plötsligt, det är, ja, grovt.
Palla att jag ens skriver det här, vad spelar det för roll för dom som läser det, det låter säkert fjantigt.
Men en sak är säker, jag kommer inte sluta med mina snälla ord, jag vet att ni behöver dom, lika mycket som jag..
och plötsligt kändes allting inte så mycket bättre
Vet inte riktigt varför, tror kanske att om jag är snäll mot andra, säger snälla saker och liknande. Så mår jag bättre av det, eller inbillar mig att andra ska göra samma sak mot mig.
För jag älskar ju verkligen att få höra snälla saker, speciellt när man minst anar det. Bara helt plötsligt, det är, ja, grovt.
Palla att jag ens skriver det här, vad spelar det för roll för dom som läser det, det låter säkert fjantigt.
Men en sak är säker, jag kommer inte sluta med mina snälla ord, jag vet att ni behöver dom, lika mycket som jag..
och plötsligt kändes allting inte så mycket bättre
Kommentarer
Trackback
