partypussy

Fixade datorn igår, fixade språket på den nyss.
Fixade så alla mina kläder finns i min garderob nu.
Fixade så att jag började gråta.
Fixade så jag trodde det inte syntes men mamma såg på en gång.
Hon fixade lite.
Jag är glad att hon är min mamma.
Finns ingen bättre.
Men nu säger hon att jag ska äta.
Jag förjänar inte att käka något, så känns det faktiskt nu.
Jag ska låta min mage hungra och hungra och hungra och hungra så jävla hårt så jag kan gråta lite mer kanske?
Fuck en positiv blogg.
Min positivtet kommer nog aldrig komma tilbaka.

Var allting bättre förut?
Var allting bättre när jag hade en kärringen som styrde mig?
Var allting bättre när mina ord inte spelade någon roll?
Var allting bättre när jag var osynlig?
Var allting bättre när man kunde dö utan att någon skulle bry sig?
Eller är allting bättre nu bara att just nu i denna sekunden så känns allting förjävla svårt?

Snälla hjälp mig