Remember that time when you refused to let me walk out of the room, not happy?

Jag har precis insett att jag aldrig mer kommer kunna vara bättre än de andra.
Aldrig mer kommer jag kunna få dig att le eller skratta.
Jag har inte ens den där lilla platsen längre, jag får inte ens den där ynka timmen.
Så varför ska jag acceptera att du skriver skit till mig.
När jag bara vill ordna allt så inget känns fel.
Men inte ens jag är värd det lilla för dig.
men du vet var jag bor, det finns inga ursäkter kvar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0