Just take the step
Så jag gav upp, eller nej. Jag gav inte upp. Jag gjorde det jag kände var viktigast, kände mig stolt över det. Sedan kände jag efter. Kände att min kropp inte behövde den där sprickan. Min kropp behövde inte det där hjärtat som skulle hoppat och pumpat alldeles för fort. Inte inatt igen. Det är ju sommar nu. Det är ju lov nu. Så jag sa bara stopp, jag gav inte upp. Sen om det som finns inte räcker, ja då får mina nya krafter och tillvägagångssätt ta hand om det sedan. Nu kan jag bara vara riktigt stolt över det jag åstadkommit, med alla dessa knivar i ryggen och utsträckta ben för att få mig att falla. Bomben som krossade mitt hjärta. Jag kan bara vara stolt att jag klarade det jag klarade så bra som jag faktiskt gjorde.
Nu kan jag äntligen ta tag i mig själv. Bara mig själv.
Sätta plåstret på hälen, klippa hårstrået, hämta nyckeln och låsa upp.
Nu kan jag äntligen ta tag i mig själv. Bara mig själv.
Sätta plåstret på hälen, klippa hårstrået, hämta nyckeln och låsa upp.
Kommentarer
Postat av: mikkiela
fint<3
Trackback
