Just take the step

Så jag gav upp, eller nej. Jag gav inte upp. Jag gjorde det jag kände var viktigast, kände mig stolt över det. Sedan kände jag efter. Kände att min kropp inte behövde den där sprickan. Min kropp behövde inte det där hjärtat som skulle hoppat och pumpat alldeles för fort. Inte inatt igen. Det är ju sommar nu. Det är ju lov nu. Så jag sa bara stopp, jag gav inte upp. Sen om det som finns inte räcker, ja då får mina nya krafter och tillvägagångssätt ta hand om det sedan. Nu kan jag bara vara riktigt stolt över det jag åstadkommit, med alla dessa knivar i ryggen och utsträckta ben för att få mig att falla. Bomben som krossade mitt hjärta. Jag kan bara vara stolt att jag klarade det jag klarade så bra som jag faktiskt gjorde.
Nu kan jag äntligen ta tag i mig själv. Bara mig själv.
Sätta plåstret på hälen, klippa hårstrået, hämta nyckeln och låsa upp.

Livet är precis som vädret.

Livet är precis som vädret.
Imorse när jag vaknade öste regnet ner.
Lite senare så blixtrar det till som fan för att det sedan inom en sekund åskar så att fönsterna skakar.
Sedan öser regnet ner i några minuter till.
För att sedan sluta, tvärt. Precis.
Sakta men säkert börjar molnen ge plats för solstrålarna som ska göra hela dagen ljus.
Torkar upp alla regndroppar.
Torkar upp alla tårar.
Det kommer bli bra, bara vänta och se.


Idag är det prick 6 månader. Jag vet inte hur jag har klarat mig. Men jag vet att livet är så jävla underbart och nu är det min tur. Det får ta tid, men man får aldrig stanna upp. Man får ligga och gråta, man får falla ner, flera gånger. Men man får aldrig sluta resa på sig. Man får aldrig sluta fortsätta gå. Man får aldrig stanna upp.
Jag vet idag, att jag är så mycket bättre än det du gjorde mot mig. Jag har varit ledsen och jag har varit arg, men inte längre. Du kommer att inse ditt misstag.
Jag är så jävla bra, och livet är kort men så jävla underbart och man kan inte göra annat än leva det fullt ut. Varje dag.
Imorse öste regnet ner för att det är just den här dagen idag, det var okej. För nu har solen kommit, och jag vet att den alltid kommer komma tillbaka. Även om man ligger ner på marken eller springer mot allt som livet har att erbjuda.
Allt blir bra.


Hot mess

Ibland när jag bläddrar bland mina tankar
Eller lägger ögonen på något av orden
Allt tar mig tillbaka
Till alla orden, blickarna
Dina händer på mina höfter
Mina läppar mot din kind
Hur vi möts, men också hur du fortsätter ner på min hals
Din doft; parfym och cigg
Perfekt var ordet
Tills sanningen högg mig i magen
Aldrig har ilska uppstått så fort inom mig
But still, that kiss


.

(...) Du har du lämnat mig.
Med orden att du inte skulle förlora något om jag försvann.

Hur jävla elakt är inte det?
Hur jävla mycket får inte de orden en att vilja försvinna?

Imagine

(...) Jag är glad, men det är den där lilla pusselbiten som fattas. (..)



update: detta var mitt 1000:e inlägg i bloggen. det betyder något. allt betyder något.

Run from your life, 'cause some day it will catch you.

Jag börjar tycka det är lite äckligt, men det är ju så ni är. Skulle du säga till mig.
Men så har jag blivit ett snäpp längre senaste tiden, och tänker ett steg längre nuförtiden. Då inser jag att jag var ju grövre. Jag var ju isåfall såå mycket äckligare, om man jämför. Skulle jag säga.
Men för mig var det hej hejdå, va impulsiv men släpp taget. Släpp taget om boven.
Men för dig är det tvärtom, fortsätt luras. Det är ju du som är boven.
Jag blev lurad, du lurar.
Jag blev inte lurad av dig, och du lurar inte mig.

jag förutsätter inte att någon ska förstå mina små konstiga texter, jag bara gillar att skriva mystiska texter, som dock alltid betyder något och har en mening för mig, och kanske förstår vissa personer, allt eller lite.
men det är inget jag förutsätter heller, jag vill bara
skriva.

Nyare inlägg
RSS 2.0